Det finns många olika köpemoduler för att ordna automatisk polvändning i en vändslinga. Det vanligaste är modellen som känner av en lite kortslutning och polvänder, men det finns också sådana som använder sig av sensorer, eller en bit isolerat spår som detektor. De senare är mer skonsamma mot loken eftersom den lilla korta kortslutning som krävs för att detektera att polvändning behövs skapar en liten gnista som skadar ytbehandlingen på lokhjulet. Man kan ju tänka sig att det här är förfärligt svårt att bygga själv men så är det inte riktigt. Jag har ritat ihop en liten polvändningsmodul baserad på avkänning med några små isolerade spårsektioner som vem som helst kan bygga själv.
De isolerade spårsektionerna skall vara korta, nån centimeter räcker bra. Sträckan mellan de isolerade sektionerna (dvs vändslingans storlek) måste vara längre än det längsta tåg du planerar att köra.
Principen är följande: DCC-spänningen likriktas till 16-20V via D5-D8 (P20V).
Vi tänker oss att växeln ligger svängläge. När ett lok kör in i vändslingan så kommer DCC att bryggas över till de isolerade spårsektionerna som är kopplade till Sense3 och Sense4. Denna spänning likriktas via dioderna D1-D2 och får RL2 att aktiveras. Tack vare att RL1 inte är aktiverat så kommer RL2 att förbli aktiverat genom en självhållningskoppling även när loket passerat den lilla spårsektionen som Sense3 och Sense4 är kopplade till. Nu aktiveras även RL3 vilket polvänder vändslingans DCC-matning och säkerställer att det inte blir en kortslutning när loket fortsätter in i vändslingan.
När sedan loket fortsätter genom vändslingan och når den lilla sektionen där Sense1 och Sense2 är inkopplade kommer istället RL1 att aktiveras, vilket leder till att RL2 avaktiveras och därmed låter RL1 förbli aktiverad genom en likadan självhållningskoppling. Detta leder till att även RL3 avaktiveras vilket vänder tillbaka vändslingans DCC-matning och säkerställer att det inte blir en kortslutning när loket fortsätter ut ur vändslingan.
Växelns utgångsläge spelar ingen roll och man kan med fördel använda uppkörningsbara växlar. Själv har jag använt en Pikoväxel i skala G som körs upp och stannar i uppkört läge vilket gör att tågen går åt olika håll varje gång genom vändslingan. Ger lite trevlig omväxling.
Som dioder är 1N4936 lämpliga. För DCC ska man alltid använda snabba dioder eftersom DCC har en hög frekvens och snabba stig- och falltider.
Relän går att använda lite vad som helst. Här har jag valt ett 5V-relä från Omron, då behövs även ett seriemotstånd som sänker spänningen från 16-.20V ner till 5V.
Kondensatorerna glättar spänningen från likriktarna och ger en liten tidsfördröjning vid till- och frånslag vilket visat sig vara bra för driftsäkerheten. De behöver tåla 25V.